Mina starkaste minnen av pappa är, att han står vid snickarbänken. Fastspänt sitter den skulptur han just håller på att mejsla fram med stämjärn. Han visslar, eller ja kanske mer blåser ut en liten odefinierbar melodi, medan han jobbar. Koncentrationen är total, du pratar en lång stund med honom, och han hummar till svar. Du ställer en fråga, han säger va’, och du upptäcker att han inte hört ett dugg.
Knackandet med vedträt på stämjärnet är min barndoms melodi. Doften av nyhugget spån. Det signalerar trygghet.
Arbetsrummets vikdörr är alltid öppen, och när pappa funderar går han en promenad, runt kvarteret, eller en tur från arbetsrummet genom hallen och det stora vardagsrummet och sedan tillbaka till snickarbänken. Hans konstverk växer fram, ofta från en dikt han skrivit. Sedan tecknar han idén, och gör en tredimensionell modell i plastelina. Träslag och annat material väljs ut. Trästycket skruvas fast i bänken, och om konstverket har tennpartier som ska gjutas, tillverkas gipsformar. Ibland står en annan halvfärdig skulptur på arbetsbordet, som han jobbar med parallellt
Pappa växte upp i en åttabarnsfamilj i en bondesläkt, i Torestorp utanför Nybro i Småland. Farmor var mån om att alla barn skulle få en utbildning, och det började med Hermods. För pappas del blev det teckning. Han gick sedan på Konstfack i Stockholm, på 30-talet, då det fortfarande låg vid Hötorget. På 40-talet träffade han mamma, och gjorde ett val mellan att jobba fullt ut som konstnär, eller att försörja sin blivande fembarnsfamilj. Han blev teckningslärare och teckningslärarkonsulent för blivande lärare på lärarseminariet i Växjö.
Men konstnärsskapet fanns med hela vägen, med en stor produktion av framför allt skulpturer i trä, och när han sedan gick i pension ökade antalet konstverk i en brant kurva uppåt. Vid det laget var det nödvändigt att inreda en utställningslokal i huset där han och mamma bodde tills han dog.
Mycket är dokumenterat i ord, bild, material, år och om var konstverken har hamnat, i offentlig miljö och hos privatpersoner, men jag tror inte ens pappa själv visste exakt hur många han utformat medan han levde. Vi i närmaste familjen vet bara att det är otroligt många.
